Stockholmsöisarna, sommaren 2024

 Traditionens makt är stor
”The stock market is a device for transferring money from the impatient to the
patient”
- Warren Buffet

 Är klubben inte rik är Superettan en liga för de med tålamod. Tålamod som kan ge en allsvensk plats. Efter det överraskande SM-guldet

1985 har vårt vackra sällskap inte visat mycket tålamod, kanske inte dess för innan heller men klubben kunde luta
sig mot kapitalet. Strategin var lyckad i början av 2000-talet, först genom i viss mån dopad ekonomi och sedan genom bra kontakter

i Brasilien som vaskade fram ett potentiellt guldkort som borde ha kunnat leda till ett SM-guld. När turen (kapitalisternas tålamod) upphörde kom konkursen som ett mejl i datorn och efter det har traditionen med kortsiktighet ytterligare stärkts snarare än motsatsen.

 Vissa hävdar att fiskarna i havet på andra sidan vägen nu gör allt rätt men detkommer att visa sig med tiden. Gör föreningar tillräckligt

mycket rätt tillräckligt länge kommer det att resultera i en stabil grund som för en förening kan räcka till en lång stabil sejour i Superettan

eller i en större klubb en hyfsat stabil situation i allsvenskan med enstaka år i toppen och i en ännu större klubb i… ja ni förstår.

 Klubbar har så klart lite olika förutsättningar. MFF har en guldsits som i princip ensamt lag i en stor stad, Djurgården, AIK och Bajen

har en bra situation då det i Stockholm egentligen alltid handlat om de tre lagen. Göteborg har en lite brokigare fotbollsmylla där

föreningar som Västra Frölunda och Häcken har kunnat utmana och även Utsikten på senare år som var nära ifjol att bli allsvenskt.

De största klubbarna är inte immuna mot sportslig katastrof när besluten i föreningen har blivit för skeva. Samtliga stora huvudstadslag

och MFF har gjort minst en sejour i Superettan; det enda stora laget som klarat sig, nästan mirakulöst är IFK som sedan
slutet av 70-talet klarat sig kvar i Allsvenskan och alla lite äldre göteborgare minns vilken storhetstid de hade på 80-talet men långsamt,

men med vissa för dem goda år, har de etablerat sig som ett lag på nedre halvan i Allsvenskan.

 This town aint big enough for the both of us har öisare kunnat nynna på, särskilt 1976 när ÖIS var ensamt göteborgslag i Allsvenskan.

Frågan är nu vad ÖIS måste göra för att manövrera rätt i göteborgsfotbollens svåra terräng? Inte för att på nytt bli ensamt i högsta serien

utan för att kunna få ett eget utrymme, egen plattform, en egen identitet. Vårt vackra sällskap är äldst men för närvarande också en lite trött
förening som haft företrädare som talat vackert och mycket om nystart, långsiktighet, ökad proffsighet och alla har de försökt bygga

en ny struktur som ska lägga grunden för framtiden.

 Traditionen har varit i säkert 50 år att luta sig mot kapitalister med stort öishjärta, shejk, guldgrävning i Brasilien och sedan strukturtänk,

allt med det gemensamt att det inte har kunnat bära en fotbollsförening mot en stabil tillvaro. Nä, nu räcker det med vackra ord och strukturtänkande, ge mig en butter, hårt arbetande klubbchef som vet hur man bygger en fotbollsförening och som
högtidligen struntar i kvartalskapitalisterna krav på snabba vinster så skulle det vara
ännu skönare att vara Öisare!